Det jag skriver om här och nu handlar inte om julen, så ni kan hoppa över det här inlägget om ni vill. Man kanske kan räkna det som egenterapi antar jag.

Ni som har läst min blogg tidigare år, vet att jag har varit lite oregelbunden med inläggen, och att jag innan jul kan sluta skriva helt. Jag har förklarat att det oftast är väldigt mycket att göra på mitt jobb.

Nu har det tyvärr tagit stopp. Den sista september blev jag sjukskriven för det som min läkare kallar en ”Akut stressreaktion”. Jag var på jobbet och kunde inte förstå vad jag skulle göra med informationen på skärmen. Jag klarade inte av en uppgift jag gjort dussintals gånger. Jag satt i ett rum och grät i över två timmar. Jag har fortfarande lite problem med siffror, och jag är usel på klockan och att beräkna tidsåtgång för något. Jag tänkte åka hemifrån över en timme innan ett möte när resan skulle tagit tio minuter för att jag inte kunde räkna ut när jag behövde åka.

Jag är för närvarande sjukskriven till den 18 oktober, men det kan förlängas.

Det är riktigt svårt att skriva det här, det är svårt att erkänna att man inte klarar allt, att man känner sig förvirrad av småsaker, och det är riktigt svårt att man inte ens orkar med saker man älskar att göra.

Jag trodde jag skulle orka skriva vad jag tyckte om Allers Julmagasin, jag trodde att jag igår var tillräckligt pigg för att berätta om alla roliga julsaker jag såg på Bak- och chokladfestivalen. Jag vill så gärna planera, skriva, läsa, mysa. Och det värsta är skuldkänslorna när man känner sig lite piggare och får dåligt samvete för ”nu mår jag bättre, så då borde jag vara på jobbet”.

Jag har underbara kollegor, en chef som uppmuntrar mig att vara sjukskriven så länge jag behöver, men det är ändå en känsla av misslyckande.

Det här inlägget har tagit mig några dagar att skriva. Det har gått lite upp och ner. Jag hoppas kunna skriva om alla underbara saker som snart kommer att finnas i butikerna, vad jag har läst i julmagasin, vad jag har sett på mässor och jag hoppas att jag orkar läsa alla roliga inlägg som ni har skrivit. Hittills har jag orkat skrolla mig igenom Instagram och gilla lite bilder, men längre texter har varit lite uttröttande.

Jag kommer inte att berätta om det här i mina vanlig inlägg. När jag skriver om bak-och chokladfestivalen kommer jag skriva om vad jag såg, och jag kommer att lägga upp de bilder jag tog, men jag kommer inte ta med saker som ”och efter det blev jag jättestressad och fick ångest, så N fick krama mig i ett hörn medans jag höll för öronen och blundade för det var för mycket intryck”.

Jag ville bara skriva det här för att förklara varför jag ibland på Instagram kan skriva ”Mer info på bloggen” och sedan kan det dröja någon dag innan det faktiskt händer. Jag vet att det inte är någon som kommer få panik för att de inte för läsa om mina tankar och åsikter, men jag kände bara att jag ville vara ärlig med varför det kan hända.

Nu har jag fått ur mig det jag behövde. Vi återgår strax till vårt ordinarie program.